Besmellahe Rahmaane Rahim

Det är så jävla typiskt att jag ska tappa bort min jävla mobil när jag har som mest användning för den plus att jag är så jävla black att jag överlever på fimpar, så en ny smartphone kan jag bara glömma och alla mina 3000 bilder på den, lat som jag är, är borta 4eva. Så nån bild från utställningen blir det inte men det är ok, det är väl vad dem flesta upplevde, jag menar, alla stod ju och kollade på själva lamporna som tickade i takt och blinkade mitt i rummet utan att bry sig om vad som skedde på väggarna för det var egentligen det som konstnären, HC Gilje, hade i tankarna när han lagade utställningen, alltid gillat hans grejer, kommer också ihåg att han hade en konflikt med KHIB angående sin tes/teori vs skolans stupida idéer om utvecklingen av konstnärskapet i skriftens värld, eller nåt såt; jag har ett skitdåligt minne så jag är inte helt säker och förresten, man kan ju inte lita på sina inre bilder, hela skiten stinker historieförfalskning, det sa jag sist till min psykolog»Vad vill du vi ska göra i framtiden, jobba med barndommen?» « Fuck that, jag litar inte på mina minnen, vi kan utgå från nuet, problem jag har här och nu, som, om jag har en idé, hur kan jag gå från idéstadiet och hela vägen till en perfekt materialisering?».

Vid Torggata fick jag plötsligt en materialiseringskick av min individualitet och pushade mig själv över mina normala gränser, för det var den kvällen jag skulle ut och skriva om konst, och tog mig en hipster Burritos och en Punk Ale pils på en sån gentrifieringsrestaurang runt kvartalet som blivit ganska poppis sista åren. Punk Ale liksom, wtf; punk för mig är att skrika Sieg Hail på Exploited koncert, nothing less och att dricka en Punk Ale för 70 spänn för en liten flaska, well, fuck that?

Men gott var det, passade perfekt till min veggis Burritos som var fylld av sötpotatis och en jävla massor såser. Så när jag kommer innanför RAM galleriets väggar, på rätt sidan av staden, kändes det extra gott att skölja ner smaken genom det obligatoriska vernissagevinet som för denna gång var gratis och som kom i plastglas…platsglas…kom igen då!!! Vi är pro fuckings konstnärer och vi må dricka vitvin från plastglas? Fuck that.

Fan och nu när jag skulle skriva den här skiten så lyckas jag så klart hitta en halv joint på marken utanför Teddy´s, händer hela jävla tiden(alltså att jag hittar joints) men jag har en idé om vad det betyder, jag är tämligen helt säker på att det är Allah som snackar till mig genom dem och vill att jag ska plocka och röka dem, för vad är Fri Vilja egentligen?

Som när jag sticker till RAM galleriet för att se utställningen, valde jag verkligen det eller följde jag med strömmen? Det kan lika gärna varit det sista alternativet och för Guds skyll, apropå Fri Vilja, la oss inte glömma Cacadou där jag tappade bort min mobil senare på kvällen, tror jag, han ena kuken som jobbar där, en skallig man(typ från Östeuropa så klart) som inte ens snackar norska eller svenska och tvingar mig att snacka engelska, när jag frågar honom om mobilen och bilderna från utställningen som är på den så, utan att kolla, säger han att mobilen är inte där och han har varit där hela veckan, fuck you din fökkade jävla racist, hade jag varit en norsk blondin hade du visat en sån kundbehandling, checkar inte ens om skiten är där? Tror inte det heller. Dessutom var jag där dagen innan också och du var inte på jobb, det var en annan där, så du ljuger mig mitt i trynet? Jävla dust.

Fri Vilja?

Det var fina skuggor på väggen bakom alla besökare, skuggor som skapades av ljusmönstren av tre färger; vit, rött och blått, från tre olika ljusslyngor som gick runt och runt och runt i olika hastigheter, hängde ned i en cirkulär anordning till musik(musik och musik, mest en soundscape) av en komponist jag inte kände till. Så HC Gilje menade att hans förra utställning med samma grej hade ett helt annat utfall eftersom hade hade lagat halvtransparanta väggar och folk kunde se ljusspelet reflekteras på ytorna och gå på utsidan av rummet, men de gick aldrig in, så för denna gång valde han en annan strategi, men nu stirrade alla på själva ljusdioderna som flugskitar/The Fly Effect, så kanske till nästa gång kommer han att göra nånting med det sa han, det lär bli fett tänker jag. Jag själv såg skuggspelet på en gång men jag förstår att det är lätt att fästa blicken på bling-bling, Society of the Spectacle sa nån. Kanske borde folk få LSD i drinken så de kommer ut ur boxen för att se verkligheten?

Who knows.

Så idén var att utgå från Torggata, sticka ut och sen komma tillbaka, så när jag landade på Cacadou den kvällen skrev jag stickord för att jag visste att jag skulle glömma allt eftersom jag var typ skitfull, detta skrev jag:

«Väggen, ljuset, flugor, färgkombination, konst, Bergen, vinpåfyll, tidigare utställningar, utsidan, next step, Burritos, Punk Ale».

Men jag visste inte om att jag skulle tappa bort alla bilderna jag tog då jag skrev notaten och måtte liksom skapa en bild från massor av ord för att få texten att funka, kanske HC Gilje menade nåt sånt, be liksom free, sampla vidare, jag tänker att han gjorde det.

 

Torggata Blad er et kompromissløst uavhengig blad og nettmagasin – en humoristisk, systemkritisk og informativ utgivelse som sparker til venstre og høyre, oppover og nedover og midt i balla.

Pr. 2023 er Torggata Blad et forum for en fargerik forsamling av bidragsytere med varierende interesser og orientering. Det er en rar og forhåpentligvis skjærende stemme i koret av norske magasinutgivelser.

Torggata Blad ble grunnlagt i 2007 av
Bror Wyller (forfatter og lege)

Torggata Blad er støttet av: